Attraktionslagen & positivt tänkande

10.06.2017

Kan vår medvetenhet om hur attraktionslagen fungerar ha motsatt effekt än den vi egentligen önskar?

Många är det idag som känner till och fascineras av den magiska kraft som attraktionslagen tycks ha på vår förmåga att skapa precis det liv vi önskar. Jag tror själv starkt på att det vi sänder ut, både när det gäller tankar, känslor och handlingar, får vi också tillbaka. För det är precis det attraktionslagen i sin enkelhet handlar om, att vi attraherar in det som vi själva utstrålar. Detta kan vara ett fantastiskt och egentligen rätt så enkelt verktyg att använda om det är så att du befinner dig på en bra plats i livet och känner dig lycklig, eftersom det i sin tur på ett naturligt sätt genererar mer av det du önskar. Du behöver egentligen inte ens vara medveten om hur attraktionslagen verkar, eftersom den fungerar på samma sätt oavsett. Det är väldigt lätt att känna dig tacksam och att sända ut upplyftande tankar och positiva känslor, när det redan finns hos dig från början. Fast egentligen så är det ju inte dessa människor som heller kanske känner en önskan att skapa en förändring i sitt liv och därav medvetet behöver använda sig av den.

Så vad händer om situationen är omvänd, och du kanske befinner dig i en tuffare period då det känns som att livet lite går emot dig, och du tampas med svåra känslor inombords? Att försöka använda attraktionslagen i det här läget kan faktiskt ha motsatt effekt - att i en sådan situation försöka använda sig av positivt tänkande, kan upplevas som en oerhörd press och kännas forcerat och mest bara jobbigt. Medvetenheten om att "vi inte får tänka negativt, för då får vi mer av det tillbaka" kan skapa en frustration och ett ännu större lidande. Och att förbjuda tankar är inte hälsosamt för oss, utan det vi behöver göra är att acceptera att de finns där. Vi måste alltså få tillåta oss att ha negativa tankar och känslor ibland, eftersom det kan vara det som vi behöver få känna just för stunden. Det är ju vårt sätt att ventilera ut, så att vi sedan kan släppa de tankarna och gå vidare. Istället för att inte låta de få finnas alls, och försöka trycka undan dem. Om vi i situationer då vi har det jobbigt dessutom ska tvinga fram positiva tankar och känslor, så skapas det en förvirring inom oss. För då är vi ju inte sanna mot oss själva, eftersom det är ju faktiskt inte så vi känner. Det viktigaste för oss i alla lägen, är att vi är ärliga med oss själva gällande vad vi känner och hur vi mår. Vi behöver tänka istället att genom att få utlopp för det tunga inom oss, så kan vi lättare komma i kontakt med vårt inre ljus och glädje.

Men vad innebär egentligen positivt tänkande och vart går gränsen för när våra tankar räknas som negativa? Det behöver faktiskt inte nödvändigtvis vara varken eller. När du konstaterar att du mår dåligt, så handlar det inte om att du har en negativ synvinkel, då är du sann mot dig själv eftersom du erkänner att det är så du känner. Därmed så kan du också göra någonting åt det, eller inte göra någonting alls, för ibland är det precis vad vi behöver. Ibland så ställs vi inför svårigheter och utmaningar, och att medge dessa innebär inte nödvändigtvis att du klagar. Snarare att du är medveten om dem och att du ser dem. Vi orkar inte hela tiden vara starka och tänka positivt, för vi också mänskliga, och det måste vi få vara. För det kan faktiskt kännas som en ansträngning att behöva tänka positivt ibland, när vi verkligen känner att allt upplevs som allt annat än lätt och glädjefyllt. 

Det bästa är om vi som utgångspunkt kan ha ett positivt synsätt genom att försöka se möjligheter i saker istället för problem, och att se ljuset i mörkret. Men också att tillåta oss och ha förståelse för att vi inte alltid har orken till det. För ibland är det bara otroligt svårt, och då är det inte meningen att vi ska tvinga fram ett glatt humör. Då får vi helt enkelt känna oss deppigast i världen, och kanske till och med ta på oss offerkoftan om så för en liten stund. Det viktiga är bara att vi inte fastnar här. Att vi kan få vara här ett ögonblick, och sedan släppa taget om det. Kanske innebär det att ligga kvar i sängen halva dagen, men att sedan ge dig ut på en promenad och kanske få nya perspektiv. För det fantastiska är att då kan det till och med vara så att vi finner en lösning, efter att vi tillåtit oss att dra täcket över huvudet ett tag. Om det nu är en lösning som vi söker, för så är det ju förstås inte alltid. Vi måste få samla kraft, så att vi kan ta nya tag igen. För ofta när vi försöker forcera fram en lösning, så brukar den inte vilja komma fram. Precis som när vi vill tvinga fram glädje, och det istället får motsatt effekt. Det är för att vi just då behöver bara andas och vila en stund, att bara få vara. Idéer och lösningar brukar ofta visa sig när vi försöker som allra minst, och vi istället låter den komma till oss. Och vår inre glädje fungerar likadant, den kommer fram när vi låter den göra det utan press. Då blir den på riktigt. För det är när vi sänder ut genuina känslor av lycka och kärlek, som attraktionslagen verkligen kan skapa mirakel. 

Du kan aldrig lura universum, och du kan aldrig heller lura dig själv. 

Jag hyllar verkligen attraktionslagen och alla universums krafter på alla sätt och vis, och därför tycker jag att det är viktigt att vi gör det på rätt sätt och inte missuppfattar och skapar orealistiska förväntningar. Att vi använder dem på bästa sätt för vårt eget välmående. Att ha en sund och realistisk syn på oss själva och de krafter som verkar runtomkring oss är av oerhört stor vikt, så se till att lägga det på en nivå som passar dig, och ställ inte för höga krav på dig själv. Det är olika lätt, eller svårt, för oss att använda attraktionslagen, och det baseras bland annat på vart vi befinner oss i livet. Att förändra dina tankemönster kräver övning för att vänja dig vid det nya, och det gäller att hitta en balans för vad som känns bäst för dig. För när vi ser till vårt eget bästa, så kommer universums krafter också att svara på allra bästa sätt på dina önskningar.