Mänsklighetens räddning

Strukturerna i det mänskliga beteendet är ett intressant fenomen. Hur vi på egen hand har byggt upp normer och olika strategier för att förenkla vår vardag, något som vi kanske inte så ofta reflekterar över men som på ett undermedvetet plan ständigt präglar vår vardag. Det finns mycket informella regler om hur vi ska bete oss och se ut för att vara socialt accepterade, regler som vi helst inte bryter emot i rädsla för att bli exkluderade ifrån samhället. Kampen för att passa in kan man se uttrycka sig på många olika sätt, exempelvis i fråga om synen på kön, etnicitet, läggning eller andra yttre attribut. Men på precis samma sätt som dessa värden har skapats, så kan nya växa fram. Fast inte i form av vad som anses vara acceptabelt eller ej, inte genom att starta en omvänd strid där exempelvis kvinnor regerar över männen. Då skulle vi ha precis samma problem som vi alltid haft, lika illa, fast omvänt. Det är inte i form av ett krig vi vill leva, utan jag tror vi alla innerst inne söker efter inre frid och fred på jorden. Så det vi behöver göra är att acceptera allas olikheter och en gång för alla inse att vi alla är precis lika mycket värda. Om du försöker uppnå en förändring i att få slut på det onda, låt det då inte bottna i ilska och hat. För det är precis av den anledningen som alla problem startade från första början. Låt det istället komma ifrån hjärtat, genom att stärka allt som är bra här i världen. Det är upp till oss att våga gå emot det gamla, och släppa in det nya. 

Förut så var jag en av dem som kände en maktlöshet över hur samhället ser ut idag, jag kunde känna en otroligt stark sorg över all orättvisa och hemskheter som finns runtom i världen. Men idag så ser jag istället vad jag, eller varje enskild individ, själv kan göra. Det blir istället en motivationsfaktor. Det är inte alls hopplöst, som jag så ofta tänkte tidigare. Det är dags att börja våga bryta mot normerna och låta accepterandet för allas olikheter flöda, och det känns som att vi redan börjat utvecklas på den fronten. Man börjar se allt fler människor som vågar stå upp för den man är, och som vill göra skillnad på den människosyn som många av oss idag har. Fördomar är ett laddat begrepp som präglar en stor del av mänskligheten, som jag tror delvis är baserat på vårt behov av att förenkla vår förståelse för människan och skapa kontroll över vår vardag. Men fördomar bygger också mycket på okunskap och rädsla. Det är som att vi har så svårt att leva med ovissheten om vad vi kan förvänta oss av människor, så vi väljer att placera dem i fack. Vi generaliserar helt enkelt. Eller så är det så att det som är oss främmande tenderar att skrämma oss, att det kan upplevas som ett hot, för det handlar ju egentligen om våra osäkerheter. Rädsla för att själv bli påhoppad, så därför ser man till att trycka ned någon annan för att skydda sig. Det har aldrig handlat om att det ena faktiskt är bättre än det andra. Påståenden som att kvinnor ofta är känslosamma och omhändertagande, medan män är mer logiska och handligskraftiga är vi väl bekanta med. Visst kan det ibland vara så, men det kan också vara precis tvärtom. Men har vi egentligen tänkt på att andras förväntningar kan påverka oss på det sättet att vi anpassar oss utefter det som vi vet andra förväntar sig av oss? På det sättet så kan vi inbilla oss att fördomarna stämmer, men i själva verket så har vi själva skapat dem, vi påverkar och till och med manipulerar verkligheten till något den egentligen inte är. Det är problematiskt för det innebär att vi inte vågar visa vilka vi verkligen är! Självklart så stämmer inte dessa fördomar, för varje människa är unik. Vi vill dessutom gärna rangordna saker och dela in i rätt och fel, samt dåligt respektive bra. Men måste det vara antingen eller? Kan det inte bara få vara? Vi behöver inte lägga en värdering i varje påstående, utan det bara är. Att införa en neutralitet till allt vi möter i livet innebär också en form av accepterande, som gör att vi inte behöver slösa energi på att reagera så mycket hela tiden. För det är verkligen utmattande att kämpa emot så mycket av det som vi möter, eftersom det bara förstärker vårt lidande. 

Det vi behöver göra är att sprida kärlek. Vi behöver börja fokusera mer på vad vi kan göra för andra, och minska på tänkandet som är centrerat kring vad som gynnar oss själva. Allt ont som vi ser ske ute i världen, och allt det negativa som vi själva upplever, är ett resultat av rädsla och agerande baserat på att mata vårt ego. Men bakom all den falska fasaden så finns det kärlek och ljus, i djupet av varje människa. Testa att göra en god gärning för någon, vem som helst, och lägg märke till hur personen ifråga reagerar. Känn sedan efter hur det känns i dig, visst är det en fantastisk känsla? Det är egentligen detta som livet är menat att genomsyras av, att ta hand om varandra och skapa ljus och glädje. Jämför sedan med känslan som fyller dig av att vara i en konflikt med en annan människa. Känn efter hur mycket energi det tar av dig, hur obekväm och tung den känslan är att bära på. Så när vi hjälper andra människor så hjälper vi egentligen oss själva också, för det får oss att skina. Kärleken är egentligen lösningen till alla våra problem. Den är starkare än allt annat, till och med rädsla och hat som kan tyckas vara så kraftfulla verktyg. Om vi alla kan ha den utgångspunkten varje dag, att göra och tänka på sådant som gör oss varma inombords och som får vårt hjärta att klappa, så skulle egentligen bara det utgöra mirakel. 

Något som vi behöver ha i åtanke är hur mycket vi påverkas av våra egna erfarenheter, och hur lätt det är att vi drar slutsatser utefter dessa. Vi behöver tänka på att vi upplever saker på olika sätt, och istället ha en öppenhet för hur vi alla är unika individer. Det är här skon ofta klämmer i relationer med andra människor. I mycket av det vi säger så vägs det ofta in betydelser som vi nödvändigtvis inte uttalat, vi gör alltså våra personliga tolkningar av det andra säger som är baserade på tidigare upplevelser. Detta kan ofta skapa onödiga konflikter som inte hade behövt finnas där från första början. Men det skapar inte endast problem och missförstånd med andra människor, det bidrar även till mycket inre konflikter. Mycket ältande, oro och ångest. Ältande av det förflutna, oro inför framtiden. Men vad hände med nuet? När tappade det sin prioritet? Plöstligt så har det som varit nu, blivit det förflutna. Och så sitter vi där igen, och tänker på något som hände just då, något som vi inte upplevde då eftersom vi var upptagna med att tänka på något annat i den studen som inte innefattade det som hände för stunden. Det är som att vi flyr ifrån att vara närvarande till varje pris, och så går vi miste om den magi och skönhet som finns här och nu. Hade vi gjort det om vi insåg att det som sker just nu är den enda verkligheten och vår enda möjlighet att känna absolut frid inombords? Vi tror dock att den historia som vi har bakom oss, och det som ligger framför oss, är vårt liv. Vi är så fångade i våra tankemönster att livet tycks susa förbi utan vår vetskap, dessutom är en stor del av våra tankemönster baserade på felaktiga föreställningar. Vi är alldeles för tidsmedvetna och bär därför med oss en massa onödigt och gammalt bagage som vi har för avsikt att fylla på med ännu mer. Fast till slut så finns det ju inte mycket utrymme kvar, så det blir istället överbelastning. Samtidigt som innehållet är detsamma, eftersom liknande mönster upprepar sig så länge vi inte gör någon förändring i vårt liv. Så länge vi inte lär oss av det som vi tidigare har gått igenom, så kan vi inte släppa taget om det. Det låter så absurt när man klär det i ord på det här sättet, men ändå så är det detta som anses som fullkomligt normalt idag. Men nyckeln och början till förändring är att medvetandegöra allting. 

Det verkar skapas mer och mer rädsla och oro ute i världen just nu, lite som att världen är totalt i uppror. Det finns två sätt att se på situationen; Låter du det förgöra dig, eller tar du det snarare som en uppmaning till att göra skillnad och sprida ditt eget ljus? Om vi utgår ifrån nyheterna när vi skapar vår bild av hur världen ser ut idag så blir vi lätt lurade, eftersom fokuset ofta ligger på det negativa som sker runtomkring. Så även om det visserligen finns en del mörker, så finns det också mycket ljus, och jag tror det är viktigt att vi är medvetna om det. För det kan göra att många just nu går runt och tror att det är ett hopplöst fall, fastän det är långtifrån sant. Så låt inte dig dras med i det negativa, förstärk istället det positiva. Alla våra tankar, handlingar och känslor har betydelse för hela jorden. Allt sätter sig som energier som sprids och påverkar andra, så bara genom att ta hand om dig själv och öka din egen självkärlek så hjälper du andra, för du sprider då goda energier. Faktumet att det sker mycket kaos runtom i världen just nu ser nog många som enbart negativt, men jag tror att det också öppnar andra dörrar och möjligheten till en stor och fantastisk förändring. Det jag menar är att det som sker just nu tvingar oss att vakna upp ifrån vår dvala. Det bidrar till ett ifrågasättande av vår existens som dyker upp allt mer i vårt huvud. Vart är vår värld påväg och vad skapar allt detta onda? Vad kan jag själva göra? Jag syftar på det andliga uppvaknandet. För att läsa mer om vad det innebär så hänvisar jag dig till: Spirituellt uppvaknande. Allt som vi fokuserar på ökar i styrka, så du kan tänka dig vad det innebär när du går runt och tänker på orättvisan och alla hemskheter som sker runtom i världen. Men tänk också på att du måste inte veta om allt som sker, du kan också välja att distansera dig ifrån den typen av nyheter om det bara drar ned dig i mörkret. Personligen så har jag svårt att se meningen i att ta del av de krig och våldsamma händelser som sker, om inte man har för avsikt att göra någon skillnad. Det är enbart självplågeri. 

Vi är så rädda, för så mycket. Fastän vi inte egetligen har någon anledning till det. Mycket av rädslorna skapar vi själva i vårt huvud, men rädsla används också som redskap för makt. Så när vi är rädda så gynnar det alla dem som förespråkar våld, hat och andra negativa faktorer som vi egentligen inte vill skapa mer av. Jag tror att en lösning är att vi behöver se bakom masken. För om vi verkligen skrapar på ytan, så faller allt som vi trodde illustrerade styrka och fara till en ynklig aska. Om vi exempelvis tar nyheterna om de utklädda clownerna som har sprungit runt och spridit skräck i många runtom i landet, så är det ju förstås till en början rentutav förfärligt. Det var min första reaktion, det gav en obehaglig magkänsla. Men den vände rätt snabbt, för det visar också min poäng väldigt tydligt, nämligen att de bär mask. En mask som för många sprider en skräck, precis som andra förövare bär mänskliga masker. Men det är samma sak, för det speglar inte sanningen eller verkligheten. Sanningen är att dessa förövare är livrädda och svaga. Så pass att de känner att de måste agera utåt och skapa detsamma hos andra. Om du tänker dig att du skalar bort alla dessa lager, och ser igenom människorna som utför dessa dåd, så kommer du se att där finns en människa där bakom som är otroligt osäker och otrygg. En person som en gång har varit ett oskyldigt barn, ett barn som antagligen har upplevt många tuffa motgångar och svårigheter i sin uppväxt som säkerligen har innehållit våld. Våld föder våld. Känner du fortfarande samma rädsla? Det jag menar är att ingen är i grunden ond. Om vi bara vågar se bakom allt som verkar ske på ytan, så tror jag att vi kan få en helt annan och mer djupgående förståelse som gör att mycket av den skräcken vi burit på släpper. För det gör en otrolig skillnad, inte bara för ditt eget välmående men för hela världen. Det rättfärdigar eller ursäktar inte något förstås, det är bara den universala sanningen. Vi kommer inte nå någon förändring om vi fortsätter att styras av vårt ego som vill försvara, gå till angrepp och sprida starka negativa känsloutbrott, för det var egot som skapade allt detta från första början. Vi kan inte fortsätta med samma medel om det är en förändring vi vill uppnå, utan vi behöver ändra på trenden och dela med oss av vår kärlek och omtanke till våra medmänniskor. För även om dina avsikter är goda och du vill kämpa för rättvisa, så skapar du mer av motsatsen om det inte kommer ifrån det rätta stället, nämligen ditt hjärta.