Vem döljer sig bakom Ljuslängtan?

Mitt namn är Lovisa, och som ni märker så har jag valt att inte ha med en bild på mig själv. Det är en tanke bakom detta, precis som det finns en tanke bakom vartenda ord, mening och bild på den här hemsidan. Jag vill nämligen inte själv stå i fokus, utan snarare låta alla texter, färger och foton tala för sig själva. Det här handlar inte om mig, utan snarare om de budskap som behöver nå fram till er. 

Jag är en gammal själ som har ett hjärta som klappar starkt för andra själar. Jag har otroligt mycket kärlek som jag bär på inom mig, och som jag vill sprida till andra. Jag ser det som att jag har ett kall att hjälpa andra människor, att vägleda er till att hitta hem i er själva men även fungera som en inspiration och visa er att allt är möjligt, om du bara har viljan till det. Det var så jag kom fram till namnet på hemsidan, ljuslängtan, jag tror nämligen att vi alla innerst inne bär på en längtan efter att hitta till det ljuset som vi bär på inom oss. Men många av oss inser inte att vi själva är bärare av allt det som vi söker i livet. Men jag tänkte först och främst ge en kort inblick i hur jag hamnade där jag är idag. 

Mitt liv har tidigare bestått av en inre och yttre kamp. Smärta som jag förvisso ofta skyllde på yttre omständigheter, men som egentligen grundade sig i en tomhet i mitt inre. Den yttrade sig i misslyckade relationer, i form av vänskapsrelationer som var mer baserade på ytligheter och falska spel snarare än av genuin omtanke. Men kanske framförallt i form av kärleksrelationer där jag sökte efter känslomässig bekräftelse och djup kärlek men som alltid resulterade i sårade känslor och lämnade mig kvar med en ännu större ensamhet. Men mitt liv har inte bara präglats av ett sökande efter bekräftelse och kärlek, men även av att hitta rätt plats, där jag hör hemma. En fråga som ständigt var närvarande var vad jag skulle göra med mitt liv, för vart jag än vände mig, så tycktes jag omöjligt finna svaret. Och hur mycket jag än försökte, så kunde jag inte finna min plats i samhället. Jag har alltid känt att jag på många sätt sticker ut i mängden, något som då gav mig känslor av att vara missförstådd, och att det var något fel på mig. 

Att vara en känslig själ med ett starkt känsloliv trodde jag då var till min nackdel då de människor som var i mitt liv inte var förmögna att förstå mig och min känslighet. Så jag har istället för att omfamna och värdesätta min känslighet, kämpat för att passa in i den mallen som det står socialt accepterad på, vilket har varit förödande för mitt psykiska välmående. Jag har varit mästare på att anpassa mig så att alla ska godkänna mig. Mycket oro, stress och negativa tankemönster har till följd av detta genomsyrat mitt liv med en låg självkänsla som också har varit en omfattande orsak till lidandet. Detta orsakade även en kronisk huvudvärk bland andra fysiska besvär som ett resultat av min psykiska ohälsa. Jag levde med inbillningen om att detta var jag, jag identifierade mig med alltihopa och på det sättet höll jag fast vid smärtan och den negativa cirkeln med ett järngrepp. Istället för att inse att allt egentligen bara var symtom. Symtom på att något inte stod rätt till. Nämligen att jag innerst inne har burit på en tomhet och ensamhet i hela mitt liv och förnekat de känslor och behov som hela tiden skrikit efter mig. Något som har lett till att offerkoftan har använts flitigt, med andra ord att jag har sett mig själv som hjälplös inför livets omständigheter. Men vem vill använda samma utslitna kofta dag efter dag, framförallt när du inte ens tycker om den? Skulle du verkligen välja att använda den, om du visste om att det fanns ett så mycket bättre alternativ?

Men detta är min historia, det är bara ett exempel på varför det är så viktigt att vara i kontakt med sig själv och att lyssna på kroppens, själens och den yttre världens signaler. Men nu kommer vi till det positiva. Sanningen, som jag till slut har insett, är att jag själv har varit skapare av alla dessa problem. Och så fort som du inser det, så förstår du också vilken otrolig kraft du själv besitter. Jag är ingen beundrare av att älta och beklaga mig över saker längre, för jag tror inte på negativitet. Jag tror på att se möjligheterna, inte problemen. Att se ljuset i mörkret. Att älska, inte hata. Vår värld skapas ju utifrån hur vi själva väljer att se på den. För det finns egentligen så otroligt mycket att glädjas åt, som vi så lätt tar för givet. Vi glömmer att öppna våra ögon för vad vi faktiskt har att vara tacksamma över, och istället så lägger vi fokus på att oroa oss och älta det som är negativt och bristande i vårt liv. Men det vi ofta inte tänker på då är att genom att göra det så skapar vi ännu mer av det som vi egentligen inte vill ha i vårt liv. Faktu med är att oron hjälper inte dig överhuvudtaget, den orsakar endast onödigt lidande. Man tror att oron hjälper till att hitta lösningar eller att det är ett sätt att få kontroll genom att man är förberedd, men du kan fortfarande vara lösningsorienterad och i trygga händer utan att det färgas av negativitet och utan att behöva kontrollera varenda detalj. Att känna tro och tillit är viktiga nyckelord. För i ärlighetens namn så löser sig det mesta ofta på ett naturligt sätt, utan att vi behöver anstränga oss så mycket hela tiden. Det är bara det att vi så gärna vill lägga näsan i blöt, men då ger vi inte de krafter som universum bär på chansen att hjälpa oss. 

De för mig viktigaste komponenterna inom personlig utveckling är att vara sann mot dig själv och att bygga upp din självkärlek. Det här är så avgörande för att leva ett sunt liv och för att uppleva lycka och tillfredsställelse, något som många av oss febrilt jagar efter i allt som har med yttre faktorer att göra. Men den riktiga och bestående lyckan finns inte i den yttre världen i form av den perfekta partnern, det där drömhuset eller genom att du blir ekonomiskt oberoende. Även om detta förstås också kan vara viktigt för dig och bidrar till att ditt liv känns mer meningsfullt och glädjefyllt, så är det ändå flyktigt och kan därmed förändras. Och det kommer dessutom aldrig att ersätta det tomrum som många av oss bär på inom sig, för det är det bara du själv som kan fylla. Och när du väl har gjort det så finns det inget som kan ta det ifrån dig. Det är egentligen inte meningen att du ska behöva jaga efter en massa saker, utan låt det istället komma till dig. Stanna upp och känn efter, titta inåt. Våga landa i dig själv och tillåta alla känslor som du bär på att få komma ut. För mig så blev meditationen, naturen och havet min väg att göra detta, jag började då äntligen att hitta hem i mig själv och det blev även starten på min inre och andliga resa. Genom detta så började även mitt intresse för det spirituella att vakna till liv. Andlighet är ett begrepp som kan innebära många saker, beroende på vem du frågar. Men för mig så innebär det att äntligen vakna upp och inse vem du verkligen är innerst inne, utan alla fasader och spel. Vi bär alla på det gudomliga ljuset inom oss, snarare än att vi hittar det hos en högre uppsatt gud. Jag tror även på att den villkorslösa kärleken är svaret på alla världens problem och är starkare än allt annat, ljuset överröstar alltid mörkret. Vi är alla unika varelser som tillsammans kompletterar varandra och skapar en helhet, som ett pussel där alla pusselbitar behövs för att var och en ska fylla sin viktiga funktion. 

Jag är också fascinerad av allt som har med relationer att göra. Det går inte att undgå faktumet att vad för typ av människor vi omger oss av är av stor vikt för vårt välbefinnande. Vi påverkas ofta väldigt starkt av den synen som andra har på oss, åsikter som är viktigt att vi försöker distansera oss ifrån. Ofta kan vår omgivning ha en bestämd uppfattning om vem vi är som inte alls överensstämmer med vårt sanna jag, vilket kan skapa en förvirring hos oss. Många skapar sin självuppfattning genom just andra människor, så de relationer man befinner sig i fungerar som en spegelbild av sig själv, vilket också bidrar till att man kan känna en osäkerhet över vem man är när man är själv. Men egentligen så är det just när vi är ensamma som vi kan ta reda på vem vi verkligen är, och när vi väl vet det så kan vi lättare finna de relationer som är sunda och stärker oss. Vi behöver med andra ord tänka i omvänd ordning. 

Sedan så har vi det ämne som kanske ligger mig allra varmast om hjärtat, nämligen själsliga relationer. Det är så vanligt idag att vi fixerar oss vid yttre attribut och glömmer bort den inre attraktionen, vilket den sjäsliga kärleken bygger på. Söker du den storslagna kärleken så behöver du gräva bakom allt som har med yta att göra. Att hitta en person som du får en fantastisk kemi med, eller rentutav har ett själsligt band med, är baserat på en känsla. En stark magkänsla som är svår att beskriva men som säger att det bara är helt rätt. Den känslan kan inte jämföras med ett attraktivt yttre eller när du lyckas hitta den där personen som bockar av varenda punkt på din lista. För ofta när vi hittar rätt, så är denna personen helt olik den idealpartnern som vi eventuellt hade föreställt oss i huvudet. Och det är för att kärlek inte handlar om att man ska passa in i en viss mall, utan den ska vara fri och villkorslös. Många av oss kanske inte tror att denna typen av kärlek existerar, och ofta kan just denna bristande tro bli anledningen till att vi inte får uppleva den. Därför vill jag få andra att öppna sina ögon och bli medvetna om vad som faktiskt finns därute, men också visa hur vi kan komma dit. 

Jag vill avsluta med ett mantra som jag tycker är oerhört hjälpsamt i tider då man stöter på mycket motgångar och allt känns extra tungt. Nämligen att allt är precis som det ska vara. Och det handlar inte om att du går i motvind utan snarare hur du väljer att bemöta den. Det ger dig ett inre lugn och får dig att inse att det finns en mening med allting, och du kan då ta ett djupt andetag, andas ut och vila i den vetskapen.