Kampen mot utmattning

Många av oss som drabbas av utmattning kan uppleva en slags handlingsförlamning - en känsla av att inte veta hur man ska hantera denna enorma kraft som har slagit emot både kropp och själ. Vad händer nu, och hur ska jag förhålla mig till detta?

Det första du behöver veta är att din diagnos inte definierar den du innerst inne är! Det är så himla lätt att man börjar identifiera sig med sin utmattning. Att man är sin utmattning. Detta är en fälla som många lätt hamnar i. Men problemet är att så länge du tror att det är en del av dig, så kommer du att hålla fast vid det. Personligen tog det lite tid för mig innan jag insåg detta, samt hur jag skulle bemöta denna stora utmaning och motgång som jag hade ställts inför. Man måste själv ha genomlevt denna diagnos för att förstå vad det faktiskt innebär, vilken otroligt tuff resa det är att gå igenom. Det är dessvärre inte så enkelt att man bara kan vila upp sig lite, då hade problemet varit rätt så lättlöst i jämförelse med verkligheten. För många av oss så tar det lång tid innan vi är tillbaka i vår usprungliga energi. Men det är också är upp till oss själva hur lång denna resa behöver bli! Det mest optimala är ju om vi kan stoppa farten redan innan det har gått för långt. Men för många av oss som drabbas av utmattning så är det just det som är dilemmat, vi har ett stort problem med att lyssna på vår kropps signaler och att säga ifrån. Det hör inte till ovanligheterna att många av oss vill leva upp till rollen som fröken duktig och gör nästan vad som helst för att inte rasera denna fantastiska bild vi har byggt upp av oss själva. Orimliga krav är vi ofta världsmästare på att sätta upp. Men vad har det för betydelse hur du uppfattas, egentligen, när du innerst inne inte mår bra? Vad vinner du på att verka så där fulländad och felfri? Det finns ingen som klarar av att leva upp till det i längden och jag tror att de flesta skulle hålla med mig om att det aldrig kommer att göra en lycklig. Vill du göra andra eller dig själv stolt? Och hur spännande känns det att vara en fulländad människa, egentligen? Sanningen är att skulle vi vara helt perfekta, så skulle det inte finnas någon anledning till att vi fanns här på jorden. För vi är ju här av just den anledningen, att utvecklas som människor och lära oss saker om livet och om oss själva. Vi borde vara stolta över vår så kallade imperfektion, och våga visa den inför andra. För detta innebär ju att man har insett att man inte har något att bevisa, utan att man är trygg och bekväm i sig själv. Tänk så skönt, det är som att äntligen bara få andas ut. Och som vår kropp och själ har längtat efter att få göra det.

Jag är faktiskt tacksam för att jag råkade ut för min utmattning. För det är ju egenltigen inte utmattningen i sig som vi ska klandra, den kommer ju bara som ett resultat och ett rop på hjälp på grund av det vi har utsatt oss själva för. För vad hade hänt om inte kroppen hade reagerat och tvingat dig att stanna upp och hämta andan? Helt ärligt så vet jag inte hur man överhuvudtaget skulle klara av att fortsätta existera. Vi fungerar ju faktiskt inte som robotar, för hur gärna vi än vill tro det så är vi inte fysiskt odödliga. Så det jag försöker säga är att även om det inte känns som det i många lägen, så vill din utmattning ditt allra bästa. Den försöker meddela dig att något är fel i ditt liv. Problemet bottnar ofta i en ohållbar situation, men om man skrapar på ytan så är det ofta mer komplext än så. Det kan röra sig om att du jobbar på en arbetsplats eller utbildning där du vantrivs eller överanstränger dig men det kan lika gärna finnas en koppling till dina tankemönster. Jag tror att den första viktiga frågan som man behöver ställa till sig själv är: Vad vill min utmattning säga mig, vad behöver jag ändra på i mitt liv? För många så handlar det om att lära oss att sätta gränser, att lära sig känna av hur mycket vi klarar av utan att överanstränga oss. Vi lever i ett samhälle idag där ett prestationstänk florerar. Prestation tycks värderas högre än vår egen hälsa, man kan ju fråga sig hur det kunde det bli så här fel? En av mina läxor som jag har lärt mig av min erfarenhet av utmattning är att hälsan kommer först! Det spelar ingen roll vad jag gör, bara jag mår bra. Jag behöver inte bevisa mig för någon, jag vill vara lycklig och det kan ingen annan avgöra vad det innebär. Det kan hända att detta är ett tankesätt som du också behöver applicera i ditt liv. Men något som vi alla antagligen har genemsamt är att vi är alldeles för hårda mot oss själva eftersom utmattningen sker när vi inte ger oss tid till vila och återhämtning. 

Något annat som du behöver göra är att bli bästa vän med din utmattning. Jag kommer lite tillbaka till föregående stycke, att din utmattning är ett rop på hjälp. Om du arbetar emot den så kommer den endast att förstärkas och förlänga hela processen. Det finns något väldigt fint i ordet acceptans; att helt enkelt landa i att nu är det så här. Jag råkade ut för det här, och det är förbannat motigt emellanåt, men jag ska göra mitt bästa för att reda ut det här. Vad annars kan man göra? Det är nu du kan börja lära känna din kropp, att lyssna på signalerna som den ger dig. För sanningen är att den har försökt signalera till dig tidigare, gång på gång, att något är fel. Och när du inte har lyssnat, då har signalerna ökat i styrka, tills du inte kan kämpa emot längre. Du blir inte bestraffad för något, utan det finns en nödvändighet i att du hamnade i det  här läget. Ofta inser vi inte hur vi själva faktiskt försätter oss i situationer, utan vi vill gärna skylla på allt utom oss själva. Vi tenderar att leta bland yttre faktorer, som vi kan beskylla. Så det gäller att ta vara på den här möjligheten och rätta till allt det som har gått fel. Problemet för många är att de faller tillbaka till samma mönster igen, och därmed försätter kropp och själ än en gång i samma utmattade tillstånd. Anledningen till detta är att man inte har gått till botten med problemet, utan man går tillbaka till vardagen igen som om utmattningen endast var otur och en engångsföreteelse snarare än ett symtom på hur något inte står rätt till inombords. Man gör då alltig på samma sätt som förut, men då kan man inte annat än förvänta sig att man ramlar i samma fälla återigen. Många är också ivriga och har bråttom med att komma tillbaka till sitt vanliga liv, och ger sig själv inte den vila som man egentligen måste ha för att kunna återställa sig. Då gäller det inte bara att vila i soffan, utan det handlar också om att vila mentalt. Att låta dina tankar få vila, för dessa är egentligen de som tar mest energi ifrån dig. Så om du ligger ner och vilar, men samtidigt har tankar som far runt i huvudet om exempelvis vad som händer på ditt jobb, eller hur det kommer att bli när du kommer tillbaka, då får du ändå ingen återhämtning. Det är detta som är den största utmaningen för oss som blir utmattade, nämligen att klara av att stanna upp, både på ett fysiskt plan men framförallt i vårt sinne. Det kan vara otroligt jobbigt och kännas nästintill omöjligt för vissa. Men jag lovar dig att det går, bara du vill. Det är vi som har svårast för det som behöver det allra mest. Jag skulle verkligen vilja rekommendera att börja meditera, jag har skrivit om hur man kan gå tillväga på denna länk: Meditationens inverkan

Något annat som är viktigt när du befinner dig i ett utmattat läge är att släppa allt som har med krav och måsten att göra, och fokusera istället på vad du vill och vad du behöver! Ägna dig åt dina intressen - Vad gör dig riktigt lycklig? Det behöver inte ens vara så ansträngande, det kan vara så enkelt som att ligga i din säng och lyssna på musik som känns upplyftande. Att vistas ute i naturen och vara nära havet är något som har en väldigt lugnande effekt. Att lyssna till tystnaden, och känna vilken kraft och skönhet som naturen erbjuder. Detta är ett fantastiskt sätt att hitta sitt inre lugn och att vara i nuet, för mig så blev det början på mitt nya liv. Som jag tidigare nämnt så har ju våra tankemönster en stor betydelse för hur vi återhämtar oss, framförallt om dessa var bidragande till utmattningen från första början. Så var uppmärksam på vad du faktiskt säger till dig själv, för negativa och nedlåtande kommentarer dyker lätt upp i huvudet när man känner sig orkeslös, speciellt om man har förväxlat sitt självvärde med prestation. Jag kan tala för mig själv då jag tidigare har varit riktigt duktig på att skapa oro och att tänka negativa saker om mig själv. Det är lätt hänt när man ligger där i sängen och känner sig uttömd på kraft att man känner en maktlöshet, men försök att vända på dina tankar! Jag brukar själv i dessa lägen då tänka något i stil med: Det tar mycket på krafterna att vara fantastisk, jag behöver ta hand om mig själv och ge mig den vila jag behöver så att jag kan blomma. För vissa kanske det känns lite ovant och till och med fjantigt, men dina tankar blir till sanning. Det samma gäller om du tänker om dig själv att du är värdelös. Så var snäll och förstående mot dig själv, och din utmattning! Jag tror att din egen förståelse är speciellt viktig också för att det ofta är svårt att få den ifrån omvärlden då de som står utanför sällan förstår vad man går igenom, för det syns inte på ytan. Men du vet, och det kan ingen ta ifrån dig!

Jag vill även tillägga en sista sak; Du är inte ensam. Det är så lätt att tänka det, när man ligger ensam och kanske inte orkar att träffa människor, eller omger sig med människor som inte går igenom samma sak. Det finns så många andra som precis som du kämpar med sin utmattning. Det positiva är att du har all makt till att få dig själv att må bättre, det är snarare en fråga om tid och tålamod. Jag tror egentligen att de flesta ämnena jag tar upp här på hemsidan kan vara relevanta för att hantera sin utmattning, då mycket av det jag skriver om handlar om hur vi uppnår ett inre välbefinnande. Så läs mer än gärna vidare!