Transformationen i stillheten

Hur mår du, kära själ? 🍂

Många upplever den mörka tiden vi nu går in i som utmanande, medan andra kan finna den vilsam – det är som att den uppmanar oss att titta inåt mer och att stanna upp. Personligen ser jag det här som en tid som ger oss mycket utrymme för att landa i oss själva och gå djupare i vår egen transformation.

Det är intressant hur mycket motståndet till stillheten säger om vår relation till nuet – vad är det vi egentligen flyr ifrån? Vad är vi så rädda för att möta, när vi slutar springa eller jaga? Den här "flykten" kan dyka upp i diskreta former: En pågående inre stress i att hela tiden komma till nästa destination, att "inte ha tid just nu" till det som livnär din själ och hjälper dig framåt i din utveckling, eller en ovilja att möta vissa känslor som pockar på inom dig.

Det är ju i det där utrymmet när vi inte är distraherade, som vi hittar hem till oss själva. Där kan vi höra vår inre röst och få den inre klarhet som vi längtat efter. Jag hör bara meningen "tiden är nu" – till dig som har blundat för det din själ har försökt kommunicera till dig eller flyttat fram det du känner dig kallad till att göra. Men det kan också innebära en djupare läkning som vill ta plats, om du bara tillåter det.

Med det sagt vill jag säga: Ta tillvara på den här perioden som är nu, för vi befinner oss i en tid med djupt transformerande energier som hjälper oss framåt. Oavsett om det handlar om att ägna dig åt meditation, ta dig ut i naturen dagligen eller att ta nästa steg i att förverkliga din dröm. För i det stillsamma och introspektiva kommer de inspirerade idéerna fram, när du slutat jaga eller fly – och istället stannar upp. Det innebär inte stagnation, det bjuder in till rörelse framåt.

Nuet är den enda verkligheten vi har 🧡

Obs! Vill påminna nu när det närmar sig årets slut att jag numera finns hos epassi – för dig som vill nyttja ditt friskvårdsbidrag 🙏

Med värme,

/ Lovisa