Vem döljer sig bakom Ljuslängtan?

Mitt namn är Lovisa, och jag är en gammal själ som har ett hjärta som klappar starkt för andra själar. Jag bär på otroligt mycket kärlek och ljus inombords, som jag vill sprida till omvärlden. Jag ser det som att jag har ett livskall att hjälpa andra människor, att vägleda er till att hitta hem i er själva men även fungera som en inspiration och visa på att allt är möjligt. Det var så jag kom fram till namnet på hemsidan - ljuslängtan, jag tror nämligen att vi alla innerst inne bär på en längtan efter att hitta vårt inre ljus.

Mitt liv har tidigare bestått av en inre och yttre kamp. Smärta som jag förvisso ofta skyllde på yttre omständigheter, men som egentligen grundade sig i en tomhet i mitt inre. Den yttrade sig i misslyckade relationer, i form av vänskapsrelationer som var mer baserade på ytligheter och falska spel snarare än av genuin omtanke. Men kanske framförallt i form av kärleksrelationer där jag sökte efter känslomässig bekräftelse och djup kärlek, men som alltid resulterade i sårade känslor och lämnade mig kvar med en ännu större ensamhet. Men mitt liv har inte bara präglats av ett sökande efter bekräftelse och kärlek, men även av att hitta rätt plats, där jag hör hemma. En fråga som ständigt var närvarande var vad jag skulle göra med mitt liv, för vart jag än vände mig, fann jag inga svar. Och hur mycket jag än försökte, så kunde jag inte finna min plats i samhället. Jag har alltid känt mig annorlunda på något vis, något som då gav mig känslor av att vara missförstådd och att det var fel på mig.

Att vara en känslig själ med ett starkt känsloliv trodde jag då var till min nackdel då min omgivning inte var förmögen att förstå mig och min känslighet. Något som resulterade i att jag gick emot mig själv och kämpade för att passa in, vilket har varit förödande för mitt inre välmående. Oro, ältande och negativa tankemönster har till följd av detta genomsyrat mitt liv i samband med en låg självkänsla. Detta orsakade även huvudvärksproblem samt andra fysiska besvär, kropp och själ hör ju samman. Jag levde med inbillningen om att detta var jag och på det sättet höll fast vid smärtan och den onda cirkeln med ett järngrepp. Istället för att inse att allt egentligen bara var symtom. Symtom på att något inte stod rätt till. Nämligen att jag innerst inne har burit på en tomhet och ensamhet i hela mitt liv och förnekat de känslor och behov som hela tiden skrikit efter mig. Något som har lett till att jag har burit en offerkofta, då jag sett mig själv som hjälplös inför livets omständigheter. Men vem vill använda samma utslitna kofta dag efter dag, framförallt när du inte ens tycker om den? Skulle du verkligen välja att använda den, om du visste om att det fanns något helt annat därute, där du kan stå stark i dig själv?

Men detta är min historia, det är bara ett exempel på varför det är så viktigt att vara i kontakt med sig själv och att lyssna på kroppens, själens och den yttre världens signaler. Men nu kommer vi till det positiva. Sanningen, som jag till slut har insett, är att jag själv har varit skapare av alla dessa problem. Och så fort som du inser det, så förstår du också vilken otrolig kraft du själv besitter. Jag tror numera på att se möjligheterna, inte problemen. Att se ljuset i mörkret. Att älska, inte hata. Vår värld skapas ju utifrån hur vi själva väljer att se på den. Men vi glömmer lätt bort att se vad vi har att vara tacksamma över, istället så fastnar i det som är negativt och bristande i vårt liv. Men det skapar bara ännu mer av det som vi inte vill ha i vårt liv. Att känna tro, acceptans och tillit är viktiga nyckelord för mig. Det skapar inte bara en inre frid och trygghet i dig själv, det hjälper dig också att bygga upp det liv du önskar. 

Två andra viktiga komponenter för mig inom personlig utveckling är att vara sann mot dig själv och att bygga upp din självkärlek. Detta anser jag är svaret på den tomhet som många bär på, men en fälla som många av oss fastnar i är att söka febrilt utanför oss själva. Men den sanna och bestående lyckan finns inte i form av den perfekta partnern, det där drömhuset eller genom att du blir ekonomiskt oberoende. Även om detta kan vara viktigt för dig och bidrar till ett mer meningsfullt och glädjefyllt liv, så är det ändå flyktigt och kan därmed förändras. Och det kommer dessutom aldrig att ersätta det tomrum som många av oss bär på, för det är det bara du själv som kan fylla. När du väl har gjort det så finns det inget som kan ta det ifrån dig. Vi är inte menade att jaga, utan att stanna upp och känna efter, och titta inåt. Att landa i dig själv och tillåta alla känslor som du bär på få komma ut. För mig så blev meditationen och naturen min väg att göra detta, jag började då äntligen att hitta hem i mig själv och det blev även starten på min inre och andliga resa. Detta i kombination med att jag var med om ett starkt själsligt möte med en annan människa jag aldrig mött förut. Andlighet innebär för mig att äntligen vakna upp och inse vem du verkligen är innerst inne, utan alla fasader och spel. Det är även villkorslös kärlek, detta tror jag är svaret på alla världens problem då det är starkare än allt annat - ljuset överröstar alltid mörkret. Vi är alla unika varelser som tillsammans kompletterar varandra och skapar en helhet, som ett pussel där alla pusselbitar behövs för att var och en ska fylla sin viktiga funktion.