Min historia

Mitt namn är Lovisa, och jag är en gammal själ som har ett hjärta som klappar starkt för mänskligheten. Min främsta önskan är därför att sprida mitt ljus, omtanke och kärlek till omvärlden. Jag ser det som att jag har ett livskall att vägleda andra själar till att hitta hem i sig själva men även höja medvetande här på jorden. Det var så jag kom fram till namnet på hemsidan - Ljuslängtan. Jag tror nämligen att vi alla innerst inne bär på en längtan efter att hitta vårt inre ljus. Min dröm och passion är att vägleda människor framåt på sin livsresa oavsett vad det innebär för just dig, främst med hjälp av min egen livserfarenhet men också intuitiva förmåga, i syfte att finna en djupare förståelse både för dig själv och din situation. Det viktiga för mig är att skapa en plattform baserad på trygghet och värme, både på hemsidan men framförallt under min vägledning.

Men det har krävts en hel del motgångar för att komma hit, och än idag får jag möta utmaningar och svårigheter för att fortsätta utvecklas på ett djupgående och andligt plan. Att hela tiden möta rädslor och bryta gamla mönster, för att bli fri från det som begränsar och kunna stå helt i min sanna kraft. För mig är det, och kommer alltid vara, den stora meningen med livet. Men inte enbart - det är lika viktigt att det är fyllt med kärlek, ljus och glädje också. Men min tro är att för att nå den ultimata kärleken och glädjen i livet, så behöver du också våga möta mörkret, något som jag fått lära mig genom min egen livsresa. Mitt liv har nämligen tidigare bestått av en inre och yttre kamp. Smärta som jag förvisso ofta skyllde på yttre omständigheter, men som egentligen grundade sig i en tomhet i mitt inre. Den yttrade sig i misslyckade relationer, i form av vänskapsrelationer som var mer baserade på ytligheter och falska spel snarare än av genuin omtanke. Men kanske framförallt i form av kärleksrelationer där jag sökte efter känslomässig bekräftelse och djup kärlek, men som alltid resulterade i sårade känslor och lämnade mig kvar med en ännu större ensamhet. Men mitt liv har inte bara präglats av ett sökande efter bekräftelse och kärlek, utan även av att hitta rätt plats, där jag hör hemma. Vad är meningen med mitt liv? Vart jag än vände mig, fann jag inga svar. Och hur mycket jag än försökte, så kunde jag inte finna min plats i samhället. Jag har alltid känt mig annorlunda på något vis, något som då gav upphov till känslor av att vara missförstådd och att det var något fel på mig. 

Att vara en känslig själ med ett starkt känsloliv trodde jag då var till min nackdel, då jag upplevde att min omgivning inte var förmögen att förstå mig och min känslighet. Något som resulterade i att jag gick emot mig själv och kämpade för att passa in, vilket har varit förödande för mitt inre välmående. Oro, rädslor och negativa tankemönster har till följd av detta genomsyrat mitt liv i samband med en låg självkänsla och självförtroende. Detta orsakade även huvudvärksproblem samt andra fysiska besvär, då kropp och själ hör samman. Jag levde med inbillningen om att detta var jag och på det sättet höll fast vid smärtan och den onda cirkeln med ett järngrepp, istället för att inse att allt egentligen bara var symtom. Symtom på att något inte stod rätt till. Nämligen att jag innerst inne har burit på en tomhet och ensamhet i hela mitt liv och förnekat de känslor och behov som hela tiden försökt få min uppmärksamhet. Något som har lett till att jag burit på offerkoftan, då jag sett mig själv som hjälplös inför livets omständigheter. Men vem vill använda samma utslitna kofta dag efter dag, framförallt när du inte ens tycker om den? Skulle du verkligen välja att använda den, om du visste om att det fanns något helt annat därute, som gör att du kan stråla så som du är menad att göra?

Även om många olika komponenter i livet har fått mig att växa inombords och komma till stora viktiga insikter om mig själv, såsom att börja sätta gränser i mina relationer och medvetet fokusera på mitt inre välbefinnande och behov, så var mitt andliga uppvaknande det som bidrog till den största transformationen och förändringen. Ett uppvaknande kan ske på så många olika sätt, exempelvis genom ett plötsligt uppbrott i en relation eller genom en livskris, för mig var det dock genom en djupt andligt band med en annan själ, som den ultimata speglingen av mig själv. Det satte igång en andlig resa inombords som gjorde att allt det gamla som inte gynnade mig raserades, där jag för första gången kunde börja se mig själv i mitt sanna ljus, och släppa illusionen som jag burit på. Men inte bara mig själv, utan även den bild jag hade av omvärlden. Hur allting som sker i världen just nu handlar om att hela världen är i en form av uppvaknande, därav är det inte konstigt att allt fler av oss börjar transformeras på ett högre plan. Men att transformeras innebär också en djupgående själslig läkningsprocess, att möta rädslor och smärta som vi vanligtvis gärna vill undvika. En process som jag själv har fått erfara, och som på något sätt sattes igång naturligt, utan att jag kunde styra av det. Det enda jag kunde göra var att omfamna transformationen och ha tillit till att det skulle leda mig hem. 

Mycket har hänt längs vägen, och numera tror jag på att se möjligheterna, inte problemen. Att se ljuset i mörkret. Att älska, inte hata. Vår värld skapas ju utifrån hur vi själva väljer att se på den. Men vi glömmer lätt bort att se vad vi har att vara tacksamma över, istället så fastnar i det som är negativt och bristande i vårt liv. Men det skapar bara ännu mer av det som vi inte vill ha i vårt liv. Att känna tro, acceptans och tillit är viktiga nyckelord för mig. Två andra viktiga komponenter för mig är att vara sann mot dig själv och att bygga upp din egen självkärlek. Detta anser jag är svaret på den tomhet som många bär på, men en fälla som många av oss fastnar i är att söka febrilt utanför oss själva. Den sanna och bestående lyckan finns dock inte i form av den perfekta partnern, det där drömhuset eller genom att du blir ekonomiskt oberoende. Även om detta kan vara viktigt för dig och bidra till ett mer meningsfullt och glädjefyllt liv, så är det ändå flyktigt och kan därmed förändras. Och det kommer dessutom aldrig att ersätta det tomrum som många av oss bär på, för det är det bara du själv som kan fylla.