Vår inre längtan

18.11.2020

Ibland kan det från ett yttre perspektiv verka som att vi människor är så himla olika varandra, speciellt för oss känner oss annorlunda och skiljer oss från mängden. Men även om det må vara sant att vi bär på olika egenskaper, åsikter, viljor, intressen och allt det som kan tyckas skilja oss i det yttre - så är vi mer lika varandra än vad vi tror när vi ser bakom ytan. För när vi väl börjar rannsaka oss själva så bär vi alla på samma grundläggande längtan och känslor, även om vi inte alltid är medvetna om det. Problemet är att det finns så mycket som står i vägen och skymmer sikten - fasader, flyktbeteende och rädslor

Den här längtan kan ge uttryck i form av att vi känner ett tomrum inom oss, som vi febrilt försöker fylla med yttre faktorer. Vi kanske förlorar oss i att konsumera, relationer eller i arbetet. Ofta så förstår vi inte alltid vad den här känslan kommer ifrån, men vi gör allt vi kan för att förneka den och fylla den med sådant vi tror att vi behöver. Fast egentligen så finns det vi behöver inom oss, och det sökandet som riktas utåt behöver riktas inåt. 

Den längtan jag talar om är önskan av att bli sedd och älskad. Ofta så förlorar vi oss därför i en kamp av att spela upp fasader, roller och göra oss till någon vi inte är, allt för att få känna att vi är tillräckliga. Tillräckliga för att älskas. Men också för att andra människor ska lägga märke till oss och tycka att vi är speciella. Vi kämpar med andra ord emot oss själva för att uppnå någonting som redan är oss givet, eftersom vi redan är älskvärda och speciella genom att vara precis den vi är och stråla vårt eget ljus. För i den här önskan av att bli sedda och älskade, så gömmer det sig också en längtan efter att bli accepterade för den vi är. Det är därför det blir så motsägelsefullt att vi spelar ett spel som endast förstärker vår känsla av att inte vara tillräcklig. Det budskapet vi då ger till oss själva är att vi måste vara på ett visst sätt för att förtjäna kärlek. 

Men vi kom inte hit för att vara någon annan än oss själva. Vi kom hit för att älska oss själva och varandra villkorslöst. Inte minst kom vi hit för att lära oss att se oss själva genom vår egen spegelbild, och inte i speglingen av andra människors åsikter. Eftersom det samma gäller för alla människor, så är dömandet som vi riktar mot vår omgivning en spegling av vårt inre och hur vi dömer oss själva. Med andra ord så behöver vi inte bära eller ta ansvar för andra människors åsikter om oss, då dem enbart är en reflektion av de själva. I denna insikt så ligger det en enorm frigörelse. 

När jag talar ur ett högre, jordligt perspektiv så finns det även en längtan efter förening och samhörighet. Mycket av det som sker på jorden just nu är som en del av det större uppvaknandet, där allting som splittrar oss blir förstärkt. Det hjälper oss att så småningom vakna upp och bli en enhet, istället för att kämpa emot varandra. Det är också viktigt att bära med sig att även de olikheter vi har inte är menade att splittra oss ifrån varandra, snarare tvärtom. Det är meningen att vi ska förenas och komplettera varandra i alla kontraster, samt lyfta upp och lära oss av varandra. Om vi alla hade varit identiska så hade det inte funnits några lärdomar att finna.
Vi är alla tillsammans i detta och aldrig ensamma 🙏💛