Läk ditt inre barn

Vad är det inre barnet?

Det är lätt att tänka att vår barndom är ett minne blott som endast tillhör det förflutna, men egentligen kan den påverka oss hela livet. Jag brukar säga att ditt inre barn är den sårbara och lekfulla delen av dig själv som är kopplad till din uppväxt. 

Vi har alla olika bakgrundshistorier som påverkar vilka känslomässiga sår vi bär med oss – men att vara i kontakt med ditt inre barn har inte bara en koppling till din läkningsprocess utan också att släppa dig själv fri. Att släppa fram din inre lekfullhet även som vuxen genom att leva ut dina drömmar, uttrycka dig på ett kreativt plan eller öppna upp för din fantasiförmåga.

Jag kom för första gången i kontakt med mitt inre barn när jag började besöka en psykoterapeut för längesen som använde sig av kognitiv beteendeterapi. Till en början kändes det en aning obekvämt och främmande att visualisera hur jag som liten fortfarande finns kvar inom mig. Du ser ju ofta dig själv i vuxen form – men om du söker inom dig själv finns det fortfarande kvar en liten flicka, eller pojke, som mer än något annat vill bli sedd och hörd. Speciellt om du har lärt dig att förminska den sårbara sidan av dig själv, vilket många av oss gör.

Vilka livsteman har du från barndomen?

Ofta bär vi med oss livsteman från vår barndom som upprepar sig om och om igen – tills vi blir medvetna om mönstret. Det är inte konstigt att vi väljer att krampaktigt hålla fast vid vanor, även om de får oss att må dåligt. Det innebär ju att vi fortsätter leva på ett sätt som vi alltid har gjort, vilket är betryggande för oss. Vi vet ju faktiskt inte bättre än det vi tidigare har erfarit och det blir lätt att livet rullar på utan att du reflekterar över vad som faktiskt händer. 

Ett vanligt livstema är känslomässig försummelse – vilket är vanligt om du inte blivit bemött i dina känslor med den tillåtelse och kärlek som du har behövt. Framför allt om du är en högkänslig person eller känslomänniska, där ditt känsloutlopp är en av de viktigaste faktorerna för ditt välmående. 

Det kan vara problematiskt när du som känsligt barn växer upp i en familj där andra inte har samma närhet till sina känslor som du har, eftersom förståelsen blir svårare att hitta. Det här kan leda till skam eller skuld för att visa dina känslor – kanske att du känner att det är något fel på dig. Kom då ihåg att relationen som dina föräldrar har till sitt eget känsloliv är en reflektion av hur de bemöter dig i dina känslor. Med andra ord handlar det inte om dig, utan om dem. 

Hur vet du att du har oläkta trauman?

Om du inte har läkt dina barndomstrauman kan det till exempel skapa ett beroende av andra människor, som du hoppas ska fylla det tomrummet som skapades av att på olika sätt inte bli sedd och hörd som liten. Vi tror ofta att ordet "trauma" måste vara stora dramatiska händelser, men det kan visa sig subtilt. Ofta har det en koppling till våra grundläggande behov som inte blivit mötta. Saker är sällan svart och vitt – du kan både ha haft en fin barndom men också bära med dig barndomssår. 

När du märker att samma mönster upprepar sig i vuxna relationer som triggar gamla sår om och om igen – så vet du att det är tecken på oläkta trauman som vill göra sig hörda. Det kan vara att du alltid möter känslomässigt otillgängliga partners, personer är otrygga i sig själva eller där kommunikationen inte fungerar. Andras oförmåga att möta dig är ofta en spegling av deras oförmåga att möta sig själva.

Om du är van vid att dina relationer brukar följa ett visst tema, kan du på ett undermedvetet plan förvänta dig att historien ska upprepa sig – vilket kan bli som en form av självuppfyllande profetia. Du kanske dras till en viss typ av person eller går in automatiskt i invanda mönster i relationer där du tar för stort ansvar, försöker förändra din partner eller förminskar dina egna känslor och behov.

Men smärtan leder oss också till sanningen, eftersom den får oss att rannsaka oss själva. På så sätt kan vi börja vår resa till inre läkning.

Hur kan du läka ditt inre barn?

Tips 1: Visualisering

Visualisera dig själv som liten: Hur gammal är du? Vad har du för ansiktsuttryck eller kläder på dig? Hur ser din din omgivning ut? Kan du fråga vad du behöver? Vilka känslor bär du på och finns de med dig än idag?

Ibland kan det vara lättare att ta kontakt med ditt inre barn när du känner dig sårbar – du kommer märka att hon eller han naturligt kommer fram i vardagliga situationer som väcker dina sår. Använd dig gärna av de här situationerna för att få djupare kontakt med ditt lilla jag, se framför dig hur du tröstar henne eller honom och ta reda på om du kan få djupare kontakt genom att ställa frågor.

Tips 2: Ta reda på dina triggers

Var uppmärksam på vilka mönster och teman som återupprepar sig i dina relationer – och skapar en obekväm känslomässig reaktion hos dig. Känns det bekant sedan tidigare? Påminner din partner eller vänner om relationer från din barndom, i så fall på vilket sätt? Vad triggar dig som mest i relationer?

Tips 3: Känslomässigt utlopp  

Den viktigaste relationen är den du har till ditt eget känsloliv. Jag brukar beskriva att läka ditt inre barn är som att bli din egen förälder – där du lär dig att ta hand om dig själv så som du hade behövt från dina föräldrar som liten. För den djupaste läkningen sker när du börjar hitta tillåtelsen, förståelsen och kärleken till de delar av dig själv som du inte trodde att det fanns utrymme för.

Ta reda på ditt kärleksspråk och vad du behöver för att uttrycka dina känslor. Är det att sätta ord på det du känner via skrivande eller samtal? Beröring? Rörelse och att använda kroppen? Ge dig själv tillåtelse att gråta? När du börjar utforska det här kommer du att läka och förstå dig själv på ett djupare plan.

Behöver du guidning på din läkningsresa?