Hitta hem till dig själv

Många känner nog igen sig i känslan av att bära på ett tomrum inom sig, ett hål som vi ständigt försöker att fylla men som inga yttre faktorer faktorer kan lösa. Jakten efter lyckan som vi förväntar oss hitta i sådant som i kärleken, drömarbetet eller kanske genom att ha ett överflöd av pengar. Vad det än må vara, så är misstaget vi gör att vi söker utanför oss själva. Det är på den vägen som vi tenderar att gå vilse och tappa bort oss själva. För det vi inte tänker på är att ju mer vi fäster blicken på det yttre, desto mer tappar vi kontakten med vårt inre. Därför finns det idag mycket vilsenhet, ensamhet och rädslor i världen som skapar mörker. 

Ordet ensamhet är ett känsloladdat ord, fast egentligen så är ensamheten en illusion. Vi tror att ju fler människor vi har omkring oss desto mindre ensamma är vi, men egentligen kan vi känna oss enormt ensamma inombords trots att vi sällan är själva. Faktum är att den som tycks ha den största umgängeskretsen kan vara den som känner sig som mest tom inombords, och att vara ockuperad och distraherad av andra människor blir som en flykt från den tomheten man bär på. Samtidigt som den som utåt sett, tycks vara ensam, kan känna sig fullständig i sin egen kärlek och känner en samhörighet med mänskligheten och universum. För egentligen så kommer vi alla ifrån en och samma källa, vi består alla i grund och botten av kärlek och ljus. Vi skapar alla tillsammans en helhet. Det är detta som är den universala sanningen - den handlar om att hitta din sanna natur och att uppnå en djup kontakt med ditt inre och med universum. När du funnit ljuset och fullkomligheten i dig själv så inser du att du inte längre behöver leta utanför dig själv för att känna dig hel. Likt magi börjar då de själar du tidigare har längtat efter att träda in i ditt liv, utan att du behöver anstränga dig. Egentligen så är det inte meningen att livet ska vara en kamp och ett evigt jagande, och det slutar det att bli tills du inser att allt finns inom dig.

Den ensamhet jag syftar på är när du har människor i ditt liv som du upplever inte egentligen känner dig, på riktigt. Att de inte förstår hur du tänker eller känner, utan har en viss uppfattning om dig som kanske bara är en bråkdel av hela bilden. Personer som kanske inte ser att du innerst inne mår dåligt, där du har någon slags fasad som inte överensstämmer med ditt sanna jag. Om du dessutom känner dig annorlunda från alla andra så kan det kännas hopplöst att hitta likasinnade människor som kan relatera till dina tankar, känslor och upplevelser. Även om de så klart finns där ute och säkerligen längtar efter att få ha en vän eller partner som dig, så börjar det hela med dig själv. Det börjar med att du inser att du är värd bättre än att umgås med människor som inte inser ditt sanna värde och uppskattar dig för precis den du är. Bara du kan sätta den gränsen och bestämma vilka som får ha tillträde i ditt liv. 

Om du känner igen dig i detta så kan en nödvändig början vara att våga välja ensamheten. Nu syftar jag alltså på en självvald ensamhet, som handlar om att lära dig att värdesätta ditt eget sällskap. Det är väldigt stärkande att tänka att du väljer att vara med dig själv, istället för att omge dig med människor som du inte mår bra av. Efter ett tag så kan du upptäcka att det inte är så farligt, och att det faktiskt kan vara riktigt skönt. Sen så är vi ju visserligen olika mycket beroende av egentid, men om du vet med dig att du är en känslig själ så kan du mycket väl känna igen dig i behovet av att dra dig undan. Men för att finna vem du är på djupet så kan det vara nödvändigt att spendera tid med sig själv för att inte blanda in andras energier och lära känna din egen energi mer. Det är så viktigt att distansera sig från andras uppfattning av dig eftersom de ofta är begränsande och bara utgör ett fragment av den du är. Vi bär på så många masker och följer olika roller att vi kan uppleva en identitetsförvirring. Vem är jag bakom allt detta?

Så hur blir du mer sann emot dig själv?

Börja med att fråga dig själv hur mycket tid du lägger ned på sådant du känner dig tvungen till att göra i din vardag? Hur högt prioriterar du att göra det som får ditt hjärta att klappa och som inger en känsla av meningsfullhet? För ju mer du går emot din egen vilja och dina behov, desto mer förlorar du dig själv. Många tänker att livet ska präglas av måsten och motgångar, att vi har våra plikter som vi måste fullfölja. Fast stämmer verkligen det? Vem tvingar då oss? När vi blir pressade av oss själva eller vår omgivning så blockeras vår inre vilja som öppnar upp vår kreativitet, och kreativitet är en fantastisk förmåga som kan leda till så mycket bättre resultat än när vi agerar baserat på tvång. Men vart lämnar det dig, när du enbart gör saker baserat på vad som förväntas av dig? Börja istället fundera över vilka dina viktigaste värderingar är, och vad som är viktigt för dig. Se till att börja leva mer utifrån detta. Om det är så att du tänker att detta inte är möjligt för dig, då är det trots allt något annat som du värderar högre. Det skulle kunna vara att uppehålla en viss fasad utåt, inte göra andra människor besvikna, eller att inte misslyckas. 

Den viktigaste delen för att hitta hem i dig själv är dock att möta ditt inre mörker. Du behöver bli vän med det och inse att det inte är farligt, det är så du kommer i kontakt med ljuset. För du måste rensa ut det gamla, det vill säga allt som du tidigare har identifierat med ditt falska jag (tankemönster, rädslor och roller) för att kunna bereda plats för det nya, nämligen ditt sanna jag. Det kan låta motsägelsefullt och förvirrande, men mörkret är vägvisaren till ljuset inom dig. Du kan inte komma dit utan att möta dina rädslor och andra känslor som du bär på. Så när du faktiskt vågar vara i smärtan och accepterar den, då gör du fantastiska framsteg fastän du kanske inte inser det just då. Men så småningom så kommer du att märka att det finns ett ljus i slutet av tunneln. Många väljer dock att fly ifrån sig själva, det verkar finnas en tro att undvikandet av negativa känslor är vägen till lycka. Som att dessa känslor på något sätt kan skada oss, när det snarare är precis tvärtom och hjälper oss att läka på ett själsligt plan. Vissa kan ha gömt undan sina känslor så väl att man är i förnekelse och ljuger för sig själv att man mår bra. 

Meditation är ett väldigt bra verktyg för att komma i kontakt med ditt inre och sätta igång utrensningsprocesser. Det finns nog inget effektivare sätt, för i meditationen så befinner du dig i absolut tystnad och lyssnar bara inåt. Skogen och havet är också en viktig faktor för att återfå kontakten med dig själv, mycket på grund av stillsamheten och tystnaden. Det är ett perfekt tillfälle att använda sig av mindfulness, att öppna alla dina sinnen och ta in vartenda intryck och att vara i stunden. Detta kan man säga är ungefär motsatsen till vad många av oss människor gör idag, vanligtvis vill vi ju helst springa så fort som möjligt genom livet, och det är precis det som är problemet. Vi missar ju hela upplevelsen, vi bara stressar igenom alltihopa och glömmer att stanna upp. Om du är en av dem, så kan det kännas som en rätt så ordentlig utmaning till en början. Men var nöjd med de små framstegen du gör! Sätter du för höga förväntningar på dig själv så tappar du snabbt lusten och ger upp, för det känns ouppnåeligt. Så det bästa är att sätta upp små delmål, tänk realistiskt.