Egots illusioner

Hur vet vi när det är vårt ego som styr oss?

Egot härstammar ifrån vårt intellekt, det är rösten som kommer ifrån ditt huvud och som vanligtvis är det som styr merparten av vårt liv. Utan vårt intellekt så skulle vi inte fungera som människor, och självklart så är det väldigt användbart i situationer där du exempelvis behöver komma på logiska lösningar eller använda dina analytiska förmågor. Men problemet är att vi använder vårt intellekt till så mycket annat, som egentligen inte fyller någon funktion. Jag syftar på tiden vi ägnar oss åt att oroa oss, älta, känna ånger, överanalysera, stressa och så mycket mer därtill som inte gör annat än orsakar oss onödigt lidande. Det är det här som inte är bra för oss, och som skapar så mycket mer bekymmer än vad vi egentligen har. Vi behöver lära oss hur vi ska förhålla oss till denna del av oss själva, och genomskåda det som inte är för vårt högsta bästa.

Egot arbetar ofta med bristtänkande och hinder, med andra ord så är det i form av en negativ synvinkel som mer skapar problem snarare än möjligheter. Tankegångar som det är inte möjligt, det där skulle jag aldrig klara av, eller jag duger inte är väldigt karaktäristiska för egot. Även tankar om att det du har inte är tillräckligt, och att du måste ha mer. Man kan säga att egot skapar mycket utav det tomhål som många av oss bär på, en känsla av att det är någonting som saknas. Och även om du kanske tänker att det handlar om din ekonomi, en person, eller kanske ett arbete, så kommer det aldrig att ta bort den tomheten som du känner. Det är för att det inte kan fyllas med yttre faktorer, för det ligger på en djupare och själsligare nivå. Tomheten handlar endast om dig, det handlar om det du önskar att få av dig själv. Att börja vara sann mot dig själv och dina behov, och se dig själv fullt ut.

Det är så lätt att misstolka vad som är egot och inte, vi kan exempelvis tro att vi inte ska lyfta upp oss själva för mycket i syfte att minska vårt ego, eftersom vi tänker att vi då är självupptagna. Men det som egot är allra bäst på är just att förminska vår förmåga och värde, även om det förstås också kan yttra sig precis tvärtom i form av att vi höjer oss över andra människor. Människor som ser sig som viktigare än andra människor lurar sig själva, för det bottnar egentligen endast i en inre osäkerhet. För när du verkligen vet ditt eget värde, då har du inget behov av att känna dig märkvärdigare än andra eller bevisa dig på olika sätt. Då kan du bara vara som du är. Men det är viktigt att skilja på när du lyfter upp dig själv endast för din egen skull, eller när du gör det för att andra ska se och bekräfta dig. Du kan aldrig vara för bra i dina egna ögon, för du är faktiskt så bra. Vi alla är det, vi bär alla på en storslagenhet inombords. Och när vi verkligen ser den, så har vi kommit i kontakt med vår inre kraft. Det viktiga är att vi inte jämför oss med varandra, utan också ser samma värde hos våra medmänniskor. Så med andra ord så kan egot slå åt båda hållen, både i att förminska och att förhöja, men det härstammar oavsett alltid i en inre rädsla.

Egot är lurigt och kan lätt förvirra oss, det kan nästla sig in på alla möjliga sätt och vis. Till och med när vi går igenom andliga uppvaknanden och börjar bygga en djupare kontakt med vårt inre, så kan egot hitta ett kryphål i detta. Det kan skapa en känsla av att ha kommit längre än många andra och inge känslan av att vara lite förmer än de som inte kommit till samma insikter än. Vilket kan bli väldigt motsägelsefullt, eftersom det andliga uppvaknandet handlar om att inse att vi alla är lika värdefulla, har samma kapacitet och att allt egentligen handlar om att ge kärlek, både till oss själva och vår omvärld. Vi kan exempelvis titta på olika kända medium eller gurus, som har blivit satta lite som på en piedestal och anses veta bättre än oss andra och bära på en särskild gåva. Men det skapar också endast en hierarki där man rangordnar människor, när det egentligen handlar om att vi alla har samma ursprung och inget kan placera någon som mer begåvad eller lyckad än någon annan. Vi är alla fullkomliga på vårt eget unika vis. Det är vanligt när vi går igenom inre transformationer och börjar lyssna till vårt hjärta att det kan skapas en kamp mellan hjärta och hjärna. Vårt ego kan då framträda i en ännu större kraft, eftersom det känner sig hotat och vi kan uppleva det som att vi blir väldigt testade och utmanade i att våga stå kvar i det vi tror på och som vi vet inom oss är sanning. Här är det viktigt att vi är uppmärksamma, och genomskådar vad som är äkta. 

Ett annat kännetecken som kommer ifrån vårt ego är också vårt tvivel. Det kan vara tvivel på oss själva, eller att vi inte vågar lita på andra människor. Men det kan också vara en bristande tillit till livet i stort, förmågan att känna att saker och ting kommer att lösa sig. Detta inre tvivel skapar vårt kontrollbehov - vi känner att vi behöver kontrollera saker så att det blir som vi vill, vi vill gärna ha vetskap om saker för att kunna känna någon form av trygghet i vårt liv. Vi hade inte haft så stora problem med vårt ego om det inte vore för att de flesta av oss verkligen tror på alla tankar som dyker upp i vårt huvud, och inte ser igenom fasaden. Egot skapar med andra ord en falsk självbild. Vi tar allt som en sanning, när vi istället borde vara mer källkritiska och ifrågasätta om dessa tankar verkligen är rimliga. För ofta så har vårt intellekt en förmåga att bygga upp orimliga förväntningar, och sätta upp krav som ibland kan vara utom vår förmåga. Det kan vara lite gränslöst på det sättet, och det går lätt till överdrift. Det kan vara att vi överdriver våra problem, eller våra (enligt oss själva) egna eller andras brister. Uttrycket att göra en höna av en fjäder, passar väldigt bra in i sammanhanget. 

Nu är det inte menat att måla upp egot som något dåligt som vi ska vara rädda för, även om det ibland kanske kan kännas så. Se det snarare som ett osäkert barn som egentligen bara behöver bli bekräftat och älskat. Man skulle kunna likställa det på sätt och vis med vårt inre barn, den delen av oss som har blivit sårad och som skapat mycket rädslor inom oss. Det vi behöver göra är att läka dessa sår, och våga lämna det som vi har gått igenom bakom oss. Då kan vi lättare hantera vårt ego, eftersom det till stor del är kopplat till vårt förflutna. För det är därifrån som våra gamla negativa tankemönster började, och våra tankemönster skapar i sin tur känsloreaktioner som kan vara svåra att hantera ibland. Men så länge vi inte reagerar eller tror på de tankar som dyker upp, så kan de inte påverka oss. När vi ser igenom illusionen, att dessa tankar endast är påhittade och inte innehåller något som helst sanningsvärde, så kan vi släppa taget om dem. Men egot är även förknippat med framtiden, eftersom det ofta är där som vårt kontrollbehov smyger sig in, vårt behov av att veta vad som komma skall som är ett resultat av vår osäkerhet. Så det bästa vi kan göra är att försöka vara i nuet så mycket vi kan, och att rikta vårt fokus ner i hjärtat och till själen, istället för att vara så mycket i huvudet. Där kan vi vara utan att bekymra oss över det som varit, eller det som kommer.