HSP och kärleken

Något som ofta går hand i hand med att vara högkänslig är att vara expert på att läsa av situationer, människor och stämningar men också att ha en stark koppling till sina känslor. Att känna in allting så djupt är fantastiskt på många sätt - men det kan också vara enormt omtumlande emellanåt och göra att livet präglas av ständiga toppar och dalar, där det sällan finns ett mellanläge. Så hur kan detta påverka vårt kärleksliv?

När vi inleder en ny kärleksrelation så kan det vara helt underbart men också innebära många utmaningar beroende på hur långt vi har kommit i vår egen utveckling och hur trygga vi är i oss själva. Eftersom allting i livet blir förstärkt för en högkänslig person så kan kärleken innebära en riktig känslostorm. Alla känslor blir förhöjda vilket innebär att vi kan översköljas av en total eufori och stark kärlek till den vi håller kär, men det kan också övergå till känslor som rädsla och oro. Vi kanske blir överväldigade av vår upplevelse och rädda för att vi inte ska kunna hantera alla dessa känslor, eller kanske oroar oss för att vi ska bli lämnade och att det kommer att ta slut - det beror helt på vad vi har med oss för bagage och sår sedan tidigare.

Vår ofta reflekterande och analyserande sida tenderar att komma in i bilden här, en önskan om att ha kontroll och förstå vad det är som sker för att försöka hänga med i svängarna. När du är både känslomänniska och tänkare så kan det bli som en kamp mellan hjärta och hjärna - vårt intellekt kan vara skeptiskt och ifrågasättande och tankar som "det här är för bra för att vara sant" kan dyka upp, vilket gör att du letar fel hos den andre personen i syfte att skydda dig själv. När vårt överanalyserande tar fart så kan vi hamna på farligt vatten, då det är lätt att fastna i påhittade sanningar och göra tolkningar som inte överensstämmer med verkligheten. Detta kan skada våra relationer, för vår uppfattning färgar mer än vad vi tror. Vi är så bra på att läsa av varje liten detalj i ord, gester, minspel, stämningar och handlingar, och även om det är en fin förmåga så kan det ibland bli fel och skapa problem som inte ens finns där. I vår egna värld så kan allting kännas så självklart och tydligt, och det är lätt att fastna i tankebanor om att den andra borde förstå utan att vi ska behöva förklara. Men det är här vikten av kommunikation kommer in, vi behöver vara öppna med vad vi tänker och känner.

Det finns vissa mönster som högkänsliga människor kan hamna i, vår exempelvis starka empati och inkännande förmåga gör att vi lätt fastnar i en terapeutliknande roll där vi försöker rädda vår partner och det är här lätt att bli utnyttjad för vår omtanke. Detta gör att vi undermedvetet kan dras till personer som behöver vårt stöd och hjälp, samtidigt som dessa människor i sin tur dras till vår omhändertagande sida. Det blir som en naturlig match där båda får sina behov tillgodosedda, för vi har ofta ett behov av att ta hand om andra människor. Så om du funderar på varför du alltid faller för skadade själar så har du här svaret, men precis som med alla mönster så går de att bryta genom att rikta din omsorg till dig själv istället och sätta dig själv i första rummet. Att inse att vi själva behöver kärlek och förtjänar att må bra, för vår omtanke får aldrig vara på bekostnad av oss själva. Vi behöver också lära oss att var och en måste ta ansvar för sig själv, för ingen mår bra av att vara beroende av en annan människa. 

Ett annat vanligt mönster är att vi kan bli för uppslukade av kärleken, att känslan blir så stark och djup att vi fastnar där och tappar fokuset från oss själva. Här kan det istället bli så att vi själva blir beroende av vår andra hälft, att vi överöser med så mycket kärlek och har så starkt fokus på vår partner att vi lämnar vår egen planhalva. Och som den drömmare vi ofta är har vi en livlig fantasi som gör det lätt att sväva bort bland de rosa molnen vilket kan göra att vi tappar kontakten med marken och grunden i oss själva. Det är vackert att kunna måla världen i så färgglada nyanser, men ibland så kan det också leda till besvikelse när vi känner att vår omvärld inte kan leva upp till våra förväntningar. Men det är inte bara för oss själva det här kan bli ett problem - det kan också bli för mycket att hantera för vår partner som kan känna sig kvävd och uppleva att han eller hon inte kan leva upp till den här fantastiska bilden av fyrverkerier och allt vad det är som vi målat upp. Detta skapar en obalans i relationen, och här är det viktigt att försöka landa i en verklighetsförankring och se att kärleken inte alltid är så storslagen. Den behöver vara fri från förväntningar och omfamnas för vad den är, i all sin enkelhet, även med dess brister. 

Det kan finnas utmaningar både i en relation med någon som inte är högkänslig men också när båda bär på den här känsligheten. När vi lever med en icke-högkänslig person så kan det förstärka vår känsla av att vara missförstådd och inte bli bemött i våra behov, vilket kan skapa en större ensamhet än den vi eventuellt redan upplevde. Det sägs att den värsta formen av ensamhet är den vi upplever bland andra människor, och det ligger en sanning i det. Det kan vara svårt för någon som inte har samma känslighet att sätta sig in i upplevelserna hos en högkänslig, beroende på ens empatiska och inkännande förmåga. Detta kan skapa utmaningar i relationen där man behöver acceptera varandras olikheter och försöka sätta sig in i den andres situation för att mötas någonstans på mitten.

Att leva som två högkänsliga i en relation är dock en annan upplevelse. Det kan skapa ett otroligt fint band där man kan dela en djupare förståelse för varandra, men det kan också bli ostabilt och obalanserat om ingen i relationen har en grundtrygghet i sig själv. För det finns många utmaningar i den här skörheten som vi bär på, och en av dem är att vi inte alltid är så grundade och kan bära på mycket oro, ängslan och ältande. Detta kan göra det svårt att vara en stöttepelare för varandra. Vi behöver en trygg grund, och om ingen i relationen har det så är det lätt att drunkna i alla känslor och tankar. Men även om det kan finnas svårigheter i detta så finns det så klart möjligheter till att växa tillsammans och hjälpa varandra i vandras utveckling, men det kommer inte lika naturligt att finnas där för din partner när du inte har funnit dig själv än. 

Det finns ofta en inneboende känsla av att känna dig annorlunda och missförstådd när du bär på den här känsligheten, vilket skapar en drivkraft till att söka efter förståelse, tillhörighet och gemenskap hos andra människor. En önskan om att känna att du inte är ensam om dina upplevelser av världen, att det finns fler som dig själv. Detta kan kopplas till vårt sökande efter kärleken, en fantasi om att möta någon som äntligen kan dela ens djupaste känslor, tankar och drömmar. Och detta är inte en illusion, kärleken finns därute för oss alla. Men den kanske inte ser ut precis så som vi hade föreställt oss, utan vi behöver ha ett öppet sinne och inte fästa oss för mycket vid vår bild av den ultimata kärlekspartnern. Vad som däremot är en illusion är att vi ska uppfylla våra behov och önskningar genom en annan människa. Så länge vi bär på den förhoppningen så kommer vi att gå vilse i våra kärleksrelationer och försöka göra den till något den inte är, där vi lägger ett ansvar på vår partner som han eller hon inte är menad att bära.

Anledningen till att vi känner en hopplöshet över att inte finna det vi söker hos en annan människa är för att vi ska rikta spegeln mot oss själva istället och upptäcka att det är vi som ska tillgodose våra behov. Att finna förståelsen och kärleken inom oss, istället för att jaga efter den utanför oss själva. Det är när vi hittat nyckeln i oss själva som det stora skiftet i våra relationer sker.