Lärdomar i relationer

När vi har en grundtrygghet i oss själva så speglas det inte bara i relationen till oss själva, utan även den vi har till andra. Då blir vi inte lika påverkade av hur andra människor bemöter oss, eftersom vårt självvärde inte styrs av andras bedömning. När vi reagerar starkt och blir triggade av andra människor så handlar det ofta om att det väcker osäkerheter som redan finns där sedan innan, med andra ord får vi en möjlighet att titta på dem. 

Men ofta är det inte så vi ser på situationen när den sker. Vi fastnar lätt i tankegångar såsom att personen i fråga antingen betett sig fel eller dåligt, att livet är orättvist eller att vi själva inte är tillräckliga. Men vad kan vi lära oss av personen, situationen eller vår egen reaktion? Finns det ett återkommande mönster du kan identifiera?

Om vi skulle börja se varje konflikt eller trigger som en möjlighet till utveckling så skulle det hjälpa oss att komma en lång väg, både i våra relationer och i oss själva. För det handlar inte nödvändigtvis om att det dyker upp konflikter och yttre motstånd, utan hur vi väljer att bemöta det. Är du öppen och ärlig i din kommunikation? Kan du se på situationen med kärlek, istället för rädsla? När vårt mål är att försöka förstå den andra parten så fastnar vi inte enbart i oss själva och vår egen upplevelse, och då blir det också lättare att mötas. 

Det handlar om sårbarhet. Att våga uttala att "jag blir sårad när du beter dig så här.." istället för att stänga av, anklaga och glömma av faktumet att den andra personen i grund och botten oftast menar väl. Att försöka förstå och göra sig förstådd genom att ge uttryck för vad vi känner på djupet, och det behöver komma från båda hållen. Läskigt? Måhända, men vilken transformativ inverkan det har 🧡