Livet som gammal själ

09.01.2018

- Sökandet efter en djupare meningsfullhet i livet - 

En gammal själ - vad innebär det? Det bygger på tron om reinkarnation, då det egentligen kort sagt innebär att du levt många tidigare liv. Något som gör att du bär på en inre visdom, självinsikt och djup, som urskiljer sig ifrån mängden. Många av dessa själar kan mycket väl ha kallats för "lillgammal" som liten, då man redan i tidig ålder kan lägga märke till en klokhet och mognad som är sällsynt hos barn. Så det har ingenting att göra med din faktiska ålder i det här livet, utan det är din själs ålder. Några vanliga kännetecken kan exempelvis vara: Den djupa längtan efter något mer som sträcker sig förbi det vanliga, en förmåga att se igenom yta och fasader, en stark önskan om att göra skillnad och ägna sig åt det som känns meningsfullt. Det finns ofta ett synsätt på livet som skiljer sig ifrån många andras.

Många av oss drömmer om att fly iväg ifrån samhällets alla normer och regler, och att få leva ett liv i total frihet. Gärna ute i det fria, nära naturen och havet, i ett litet hus där vi är distanserade ifrån allt brus runtomkring. För det är någonting med naturen som känns som hemma, och det är ju precis vad det är. För här kommer vi i djup kontakt med vårt innersta väsen, och här kan vi bara få vara. Vi är sökare, och det sökandet handlar i grund och botten om att förstå oss själva och livet. Tystnaden och lugnet är något som vi behöver ha i vårt liv, för att känna oss trygga och må bra. Därför så behöver vi ofta spendera mycket tid ute i naturen, för att balansera våra energier och kunna landa i oss själva, och för att skaka av oss alla intryck utifrån. För vi har en tendens att suga åt oss andra människors energier, vilket kan skapa en enorm trötthet och förvirring kring vilket som är våra egna och andras energier. 

Ofta har vi som är gamla själar en introvert sida - vi spenderar mycket av vår tid till att reflektera över livet, oss själva och andra människor. Vi tänker väldigt mycket, samtidigt som vi har väldigt nära till våra känslor. Men vi har också en stark längtan efter att få dela djupa och själsliga band med andra människor. Vi behöver dock inte ha många människor i vårt liv, snarare tvärtom. Det viktiga är att de är nära och på riktigt, då vi inte klarar av fasader och falskhet. Så vi kan aldrig nöja oss med ytligare relationer som kanske många andra gör, och det som ses som att skrapa på ytan för oss, kan vara djupgående för andra människor. Vi kan inte finna oss i att enbart prata om väder och vind, när det finns så mycket intressantare saker att samtala om. Vi vill ju gå på djupet och ta reda på andra människors innersta längtan, känslor och tankar om livet. Att tala om vad som skrämmer oss allra mest, eller vad vår högsta dröm i livet är. Egentligen allt som kan vara skört och sårbart, ett ämne som många vill undvika. Och kan vi inte nå fram till en annan människa, så tröttnar vi oftast till slut.

Gamla själar kan heller inte göra saker halvhjärtat. Antingen så ger vi vårt allt, eller så avstår vi. Vi måste följa vårt hjärta för att skina på det sätt som vi är menade att göra. För det är när vi lyssnar till vår inre röst, som vi börjar hamna på vår sanna livsväg och hittar hem i oss själva. Krav och förväntningar har en förmåga att begränsa oss och ibland nästan kväva oss, för vi behöver få gå vår egen väg och göra på vårt eget sätt. Vi bär ofta på en känsla av att det finns en större mening med vårt liv, att vi har ett livskall att följa. Den känslan måste vi ta på allvar, och när vi ägnar oss åt det som vi känner en stark drivkraft och passion för, så kommer vi att hitta rätt. Det kan exempelvis innefatta skapande, att hjälpa mänskligheten på olika sätt, eller att arbeta med djur och natur. Det är vanligt att vi bär på en känslighet som vi är menade att använda oss av på olika sätt, men kanske främst för att kunna hjälpa andra människor och djur, då den ger oss en inkännande och empatisk förmåga. Vi har också ofta en livlig fantasi och tenderar att drömma oss iväg, men hur härligt det än må vara så ska vi inte fastna för mycket vid dagdrömmandet, utan våga göra dem till verklighet också!

Men innan vi kommer till dessa insikter - våra behov i livet och vem vi faktiskt är innerst inne, så går vi ofta igenom en period av vilsenhet. En period som kan präglas av rädslor, osäkerhet och anpassning. Vi blir lätt influerade av vår omgivning, och kan ibland lyssna på andra människor före oss själva, och det är ofta så vi går vilse. För andra kan ibland vilja styra oss och försöka få oss att tänka på ett sätt som går emot vårt eget, men här är det så viktigt att vi står på oss och vågar stå fast vid det vi tror på trots motstånd. Det här synsättet som vi har på livet kan vara svårt att dela med vår omgivning, och vi kan ibland bli bemötta med oförståelse och uppfattas som naiva och orealistiska. Men det fina är att vi heller inte behöver bli förstådda av alla, det viktiga är att vi förstår oss själva först och främst. Vi kom inte hit för att passa in, vi kom hit för att bryta gamla mönster och normer och visa att det finns andra vägar att ta än dem som redan är nertrampade. Det är inte värt att göra andra nöjda, för att göra sig själv missnöjd.

Den här perioden av förvirring och vilsenhet har ett syfte, för under den här tiden så får vi lära oss många och stora lärdomar om oss själva och om livet. Vi får då ofta uppleva det vi kanske innerst inne inte önskar oss, för att inse vad det egentligen är vi vill. Detta kan yttra sig i form av olyckliga relationer, där vi kan uppleva en ensamhet och tomhet. En känsla av att "något" saknas. Vilket det då också gör, eftersom det vi saknar är förståelsen och djupet i relationen, men också oss själva eftersom vi inte har kommit underfund med vem vi är än. Här får vi då lära oss att ensamhet inte handlar om frånvaron av människor, utan att den kommer inifrån. Och att vi inte ska ge oss in i relationer som vi innerst inne inte känner är rätt, i hopp om att kunna förändra personen till den vi önskar oss. Vi är ju hopplösa romantiker och har en storslagen bild av kärleken, vilket gör att vi kan sväva iväg lite för lätt bland de rosa molnen och så gärna vill bli kära att vi bygger upp en bild som inte överensstämmer med verkligheten. Men den här vilsenheten inkluderar inte bara relationer, utan kan uttrycka sig i alla möjliga former. Ofta kan vi ha svårt att finna oss tillrätta när det kommer till sysselsättning, och testar oss fram med olika yrken eller utbildningar, men där ingenting riktigt känns rätt. Detta är inte ovanligt eftersom vi kan välja lite annorlunda vägar för att finna vårt livskall, och det kan då ta tid innan vi hittar vår sanna livsväg. 

Som en gammal själ så kan en stark känsla av utanförskap följa med oss till en början, en känsla av att känna sig annorlunda. Men när vi fokuserar på att rikta vårt fokus mot oss själva, och börjar försöka förstå hur vi fungerar samt lär oss att älska oss själva för precis den vi är, så kommer den känslan att avta. Och då kommer vi också upptäcka att vi inte är ensamma, och att det finns ett hem för oss också i den här världen. Men vi kan behöva gå igenom en inre resa först, för att hitta rätt till slut.